”Sluta döm mig för att jag har städhjälp” (gästbloggare)

Sedan rutavdraget infördes har allt fler skaffat hjälp med att städa i hemmet. Ändå är det sällan jag hör någon prata om det. Som att man skäms.

Jag har haft städhjälp i ett år nu ungefär och det har inneburit ett enormt lyft i mitt liv. Jag får tid över att spendera på min familj och mina barn och jag slipper det där dåliga samvetet över att jag inte hinner putsa överallt som jag borde. Vilket eventuellt är en typisk kvinnlig sak.

Jag är ingen elak överklassdam som står och beordrar människor. Det är en förlegad myt.

När jag har berättat att jag har städhjälp brukar människor bli tysta. Inte så tysta på det sättet som de skulle bli om jag berättade att jag slagit ner någon, snarare på det sättet att de inte vet vad de ska säga. Tycker de att jag är lat? Snorkig? Eller tycker de att städhjälp eventuellt skulle kunna vara ett vettig alternativ i deras egna liv? Det är som att de inte riktigt vet och därför säger de oftast bara ”Jaha!?” på ett svävande vis.

Jag reser en del i mitt jobb, jag har två barn. En nybliven tonåring och en tioåring. Min man reser också i sitt arbete. På det är det basketträning, klarinettundervisning, gymnastik och simning. Sedan ska man hinna träffa mor- och farföräldrar, klämma in födelsedagar och någonstans gemensam semester om så går. Jag har ingen som helst ångest över att jag inte behöver lägga till städning på den här listan. Den är full som den är. Full med livskvalitet för mig, min familj och de jag håller av. I min familj behöver vi inte smågrinigt städa ihop på söndagseftermiddagen. Vi kan göra trevligare saker istället. (Med det sagt så är det ju inte så att vi inte städar alls i vår familj. Givetvis får jag och min man tjata om att ”man ska plocka undan efter sig” som alla andra föräldrar.)

Så sluta säg ”jaha!?”, säga ”ja!” om du kan.

 

Det här inlägget skrevs spontant av Annelie Grundberg som är en av våra kunder.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett × 1 =